SVCH Mandylike's Wisecracker
Med sorg i hjärta var jag tvungen att ta det tunga beslutet i veckan att låta min stora, lurviga kompis somna in för gott...
Efter att Elvis hade blivit ganska mycket sämre på bara en kort tid, fanns det inget annat att göra. Veterinärens diagnos är någon typ av tumör som påverkade hans hjärna, med flera krampanfall som följd.
Han har varit min allra bästa vän och följeslagare i hela 11 år, både i vått som torrt.
Och jag säger precis som Mattis gjorde i Ronja Rövardotter när Skalle-Pär gick och dog; "Men han fattas mej, Han fattas mej så det skär i bröstet!"
Åhhh, jag känner med dig. Sitt här och snyftar när jag läser. Elvis har det bra nu...hoppas du mår ok!
SvaraRaderaStora kramar ifrån Ursula och gänget
Usch vad hemskt!!!
SvaraRaderaDet är såå himla jobbigt att ta det beslutet och jag lider verkligen med dig!
Jag som hade tänkt att önska dig en riktigt härlig midsommarhelg, förstår att det inte känns så just nu... :-(
En stor bamsekram till dig och Ozzy!
Heléne med Brassan o Vinna
Ursula & Helen: Tack snälla för tröstande ord, det var jätte jobibgt i flera dagar efteråt, men nu känns det skönt att ha tagit rätt beslut...
SvaraRaderaFy fasen så jobbigt, jag vet precis hur du känner dig och det är tufft. Men han har det bra nu härlige Elvis.
SvaraRaderaHoppas att Ozzy också är på bättringsväg.
Vi syns väl på kennel lägret.
Kramiz från Fia, Qvittra och Ester(som är 13½ år nu, så jag vet ju att jag kommer att få gå igenom samma sak som du så småningom)
Hej,
SvaraRaderasitter o surfar runt och hittade din blogg. Det är med en klump i halsen jag läser att Elvis är borta nu - jag beklagar verkligen, så himla sorgligt!!! Så skönt att du har Ozzy och jag hoppas att hans ryggproblem snart är lösta!
Cina o Soya